Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Forskningsområden

Konstnärlig forskning inom scenkonst

Foto: Natalie Greppi

Konstnärlig forskning inom scenkonst vid Högskolan för scen och musik spänner över ett brett konstnärligt område som inkluderar flera olika konstarter: teater, opera, musikal, performance och andra rörelsebaserade, deltagande eller tvärande former av scenisk konst. I den scenkonstnärliga forskningen står den konstnärliga praktiken i fokus. Här undersöks och utvecklas former och förutsättningar för scenkonsten med hjälp av relevanta metoder, i samspel med konstfältet och samhället i övrigt.

Forskningsmetoderna är ofta performativa, aktionsorienterade och erfarenhetsbaserade, och inriktar sig såväl på att synliggöra och analysera den konstnärliga processen som på att experimentera och iscensätta nya experimentella situationer. Scenkonstnärliga former och metoder är centrala i forskningens utförande men sker också i dialog med vetenskapliga fält såsom filosofi, sociologi, medicin och teater- och performanceteori.

Närheten inom enheten för scenkonst på Högskolan för scen och musik gör att avstånden mellan de olika utbildningsnivåerna inte är så stora, där doktorander, studenter, forskare och andra lärare regelbundet möts i olika forum. Under innevarande period (2019–2020) fokuserar hela scenområdet särskilt på dramaturgi som gemensamt tema, något som genomsyrar gemensamma fördjupningsdagar och forskningsaktiviteter inom enheten. Här ligger fokus särskilt på nya dramaturgiska och narrativa metoder inom konstformerna.

  • Utvidgad områdesbeskrivning och strategier för forskningen inom scenkonst

    Bakgrund

    Foto: Natalie GreppiKonstnärlig forskning inom scenkonst är ännu ett relativt ungt forskningsområde i Sverige. Högskolan för scen och musik har bedrivit senior forskning och erbjudit ett forskarutbildningsämne inom detta område sedan mitten av 2000-talet. Sedan många år har Högskolan för scen och musik också varit hemvist för lärares konstnärliga utvecklingsprojekt. Forskningen vid Högskolan för scen och musik spänner över ett brett konstnärligt område som inkluderar flera olika konstarter: teater, opera, musikal, performance och andra rörelsebaserade, deltagande eller tvärande uttryck av scenisk konst. I den scenkonstnärliga forskningen står den konstnärliga praktiken i fokus. Här undersöks och utvecklas former och förutsättningar för scenkonsten med hjälp av relevanta metoder, i samspel med konstfältet och samhället i övrigt. Forskningen kan rikta sig mot frågor som är relevanta för en viss praktik eller konstnärligt område, det kan handla om metod, formspråk, dramaturgiska strukturer, produktionsvillkor eller publikinteraktion. Den kan också inrikta sig mot frågor som är aktuella inom ett annat fält eller i samhället i stort, och som berör politiska, sociala eller etiska aspekter.

    Scenområdet är en mindre enhet till omfattningen vilket skapar en närhet mellan olika utbildningsnivåer och konstnärliga inriktningar. Här möts doktorander, studenter, forskare och andra lärare regelbundet i olika forum och det finns en dialog över gränserna. Forskningsmiljön är samtidigt större än så eftersom den också omfattar hela Högskolan för scen och musik, med dess gemensamma seminarier, kurser och kollegier för doktorander och forskare. Till detta kommer en gemensam forskarskola och en mängd forskningsaktiviteter på fakultetsnivå.

    Inriktningar och metoder

    Foto: Natalie GreppiForskning inom scenområdet har i hög grad utvecklats genom individuella projekt och intressen, vilket sammanfaller med den pluralistiska och inkluderande hållning som gällt inom vår fakultet sedan forskningen startade men också hur forskningen tagit form nationellt.

    Under de första åren har stort fokus legat vid hur scenkonstnärers arbete – och den konstnärliga forskningen – ska kunna artikuleras. Det har funnits ett behov att artikulera och dokumentera erfarenheter, processer och arbetsmetoder, men också att utveckla en röst för scenkonstnärliga artister (skådespelare, sångare mfl) i forskningen vilka traditionellt sett inte är de som formulerar sig kring arbetet på teatern. Detta fokus präglar tidiga forskningsinriktade projekt vid enheten. Det har ofta handlat om att dokumentera pedagogiska metoder, att analysera specifika konstnärliga praktiker och processer oftast i relation till en viss tematik och att formulera möjliga vägar för den konstnärliga forskningen.

    Även i ett nationellt perspektiv har den konstnärliga forskningen inom teater i hög grad kommit att fokusera på skådespelarens arbete, med förankring i yrkeskunnande, praktisk kunskap och professionsforskning med hjälp av kritisk reflektion över skådespelares arbetsmetoder. Under senare år har perspektivet vidgats till att inkludera fler yrkesfunktioner, mer tvärande konstnärliga uttryck men också andra sätt att se på de traditionella yrkesprofessionerna. Denna rörelse är tydlig inom den scenkonstnärliga forskningen på Högskolan för scen och musik som under senare år bland annat har intresserat sig för regissörens position i kollaborativa postdramatiska processer, för konstnärliga former inom teater och opera som är rörelsebaserade, platsspecifika och deltagande, liksom genusmedvetna och intersektionella perspektiv. Forskning inom opera och musikdramatik bedrivs nationellt av såväl sångare som kompositörer och regissörer. Området gränsar tydligt mot musikforskning bland annat inom komposition och interpretation, och gränserna är ofta flytande. Vid Högskolan för scen och musik bedrivs forskning och utveckling i synnerhet utifrån sångarens perspektiv, ofta starkt kopplat till frågor kring exempelvis genus, interaktivitet och nya konstnärliga former. Forskning inom musikteater och musikal saknas idag i stor utsträckning såväl nationellt som internationellt, och är ett angeläget område att utveckla i framtiden.

    Forskningsmetoderna inom scenområdet är ofta performativa, aktionsorienterade och erfarenhetsbaserade, och inriktar sig såväl på att synliggöra och analysera den konstnärliga processen som på att experimentera och iscensätta nya experimentella situationer. Scenkonstnärliga former och metoder är centrala i forskningens utförande men sker också i tydlig dialog med vetenskapliga fält såsom filosofi, sociologi, medicin och teater- och performanceteori. Den konstnärliga forskningen inom det scenkonstnärliga området utvecklar och prövar ständigt nya former av skrivande och dokumentation, i dialog med andra fält och med den konstnärliga forskningen i stort. Här utvecklas exempelvis former för autoetnografiskt och performativt skrivande, grafiska partitur, olika former av kroppsliga och platsspecifika kartläggningar, experiment med konstnärliga format som libretto eller pjäsmanus, podformat eller film. Talande är att konstnärliga former och metareflektioner inte sällan korsas och befruktar varandra. Scenkonstnärliga format som performance lecture, forskningsföreställning eller essäteater utforskas.

    Scenkonstens kollektiva och multidisciplinära karaktär öppnar gärna för tvärande frågeställningar. Det finns en koppling till gemensamma intresseområden inom många områden, exempelvis psykologi, medicin och urbana studier. Ett exempel på ett sådant samarbete är ett doktorandprojekt som är en samverkan mellan Högskolan för scen och musik och GPCC (Sahlgrenska) och som undersöker hur skådespelarens och regissörens arbetssätt kan användas för att utveckla metoder och perspektiv inom personcentrerad vård. Ett annat exempel är tidigare samverkan med ett arkivprojekt inom Critical Heritage Studies vid GU i ett projekt om scenkonst i urbana och offentliga rum. Mötespunkter och mer långsiktiga samarbeten mellan scenisk gestaltning och andra forskningsområden är angeläget att utveckla vidare.

    Satsning 2018–21

    Foto: Natalie GreppiUnder en treårsperiod med start 2018 inriktar sig scenområdet på att arbeta med ett gemensamt tema: dramaturgi. Detta berör såväl forskning och utveckling som de olika utbildningsnivåerna. Inom forskning och utveckling är fokus inriktat på nya narrativa och dramaturgiska metoder. 

    Förändringar inom scenkonstlandskapet har under senare år gjort experimentella former av praktiker inom exempelvis performance, live art och fysisk teater mer synliga och närvarande. När rörelsebaserade, postdramatiska och tvärkonstnärliga uttryck formar scenkonsten har detta implikationer för de dramaturgiska och narrativa strukturer som skapas i föreställningar och teatrala händelser. En internationell forskningsdiskurs har börjat utvecklas som ställer frågor kring nya former av dramaturgi, ofta kopplat till samhälleliga frågor. Syftet med scenområdets satsning är att koppla den här typen av forskning till frågor som berör både konstnärliga och pedagogiska perspektiv, och som kan synliggöra intressanta utmaningar för morgondagens scenartister. Under hösten 2018 antogs en ny doktorand med inriktning mot rörelsebaserad scenkonst och ny dramaturgi. I januari 2019 var Högskolan för scen och musik värd för den årliga konferensen inom International Platform for Performer Training, denna gång med dramaturgiska spörsmål i fokus.

    Samverkan

    Forskare och doktorander på scenområdet ingår i många forskningsnätverk. Bland de mest betydelsefulla kan nämnas Colloquium for Artistic Research in Performing Arts (CARPA), International Platform for Performer Training (IPPT), International Federation of Theatre Research (FIRT), Nordic Summer University (NSU) och Society of Artistic Research (SAR). Till detta kommer fakultetens egen plattform PARSE eller nationella nätverk som Nationellt nätverk för scenkonstforskning och Scenkonstbiennalen. Nämnas kan också den Göteborgsbaserade internationella Dans- och Teaterfestivalen, som varit en viktig samverkanspart genom åren.

    Forskningen bedriver även många samarbeten med teatrar, fria grupper och institutioner i främst västra Sverige, genom des enskilda konstnärliga forskningsprojekt, eller dels publika forskningsseminarier. Här kan nämnas Folkteatern, Atalante, Konstepidemin, Operation Opera, Smålands Musik och Teater eller Akademi Trappan. Samarbeten pågår också med andra enheter inom universitetet, såsom Teaterstudier, Akademi Valand, Centrum för genusforskning, GPCC och Critical Heritage Studies, samt Vetenskapsfestivalen.

    Ett särskilt riktat samarbete planeras med Shota Rustaveli Theater and Film, Georgia State University i Tblisi inom forskning och avancerad nivå under 2018–21.

  • Konstnärlig forskning i musikalisk gestaltning

    Foto: Natalie Greppi

    Konstnärlig forskning i musikalisk gestaltning omfattar hela det musikaliska fältet, oavsett genre eller uttrycksform. En gemensam nämnare är att forskningen är metodologiskt integrerad med musikalisk gestaltning och inte kan genomföras utan musikalisk praktik. Forskningen undersöker frågor om musik och ljudskapande och musikalisk praktik samt hur musikalisk gestaltning står i förbindelse med och kan uttrycka företeelser i samhället i övrigt. Forskarna använder teorier och metoder från det konstnärliga området liksom från samhällsvetenskap, humaniora och teknik. På Högskolan för scen och musik bedrivs forskning inom bland annat improvisation, komposition och musikalisk interpretation. Forskningsprojekt som överskrider eller inte går att infoga i denna indelning blir allt vanligare, liksom projekt som förenar olika konstuttryck och forskningsdiscipliner. Forskning i musikalisk gestaltning har en förhållandevis lång tradition på Högskolan för scen och musik med rötter i musikvetenskap med en konstnärligt kreativ inriktning. Högskolan för scen och musik har en nära anknytning till verksamheten innanför det som tidigare gick under namnet Göteborg Organ Art center (GoArt). Genom Lindbladavdelningen finns en avancerad experimentell och laborativ miljö tillgänglig för forskning inom ljud och media.

  • Utvidgad områdesbeskrivning och strategier för forskningen inom musikalisk gestaltning

    Bakgrund

    Foto: Natalie GreppiRedan 1979 lades ”planer på forskarutbildning för konstnärligt utvecklingsarbete” fram i Göteborg. Där föreslogs att ”avhandlingen” kunde ersättas med ”redovisning av en produkt, t.ex. en grammofonskiva, en skulptur, etc tillsammans med en skriftlig beskrivning av hur produkten framställts” (Edling 2009, s. 20). Tack vare den unika konstruktion av institutionell samhörighet som funnits mellan Musikhögskolan och den Musikvetenskapliga Institutionen vid Göteborgs universitet under åren 1984–1997 utvecklades en forskarutbildning i gränslandet mellan traditionell musikvetenskap och praktiskt musikerskap. Denna Konstnärligt Kreativa Forskarutbildning (KKFU) använde sig av såväl vedertagna vetenskapliga metoder som konstnärlig gestaltning. Avhandlingarna som producerades lutade sig mot en forskningstradition som emanerade ur humanioras perspektiv, men där verktygen anpassades till konstnärens frågeställningar och problematik. Dessa projekt var ofta historiskt orienterade och knöt an till interpretationsfrågor. De visade på möjligheten att erkänna och använda subjektiva aspekter och erfarenheter i ett forskningsarbete. År 2000 erhöll konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet rätt att utfärda filosofie doktorsexamen inom konstnärlig forskning och den första doktoranden inom fakultetens forskarskola antogs. Alltfler avhandlingar beforskade nu den egna konstnärliga praktiken, exempelvis genom att teoretiskt artikulera den musikaliska kunskap som finns i görandet, i gestaltningen och de musikaliska processerna. Efter denna initieringsfas är nu forskningen i musikalisk gestaltning en etablerad del av forskarsamhället i nära interaktion med konstnärlig praktik och i dialog med andra forskningsområden.

    Beskrivning av miljön

    Foto: Natalie GreppiKonstnärlig forskning i musikalisk gestaltning på Högskolan för scen och musik utförs i form av/genom såväl senior forskning (både intern- och extern-finansierad), som doktorand- och postdok-projekt. Inom den seniora forskningen dominerar samarbetsprojekt medan doktorandprojekt oftast är enskilda projekt. Konstnärliga utvecklingsprojekt i musik ger den undervisande personalen vid Högskolan för scen och musik en möjlighet till forskningsinriktad eller forskningslik verksamhet i projektform.

    Frågor som behandlas rör exempelvis musikaliska processer och hur den musikaliska gestaltningen står i förbindelse med samhället i övrigt, men även kunskapsteoretiska frågor som leder mot en utvidgad och fördjupad kunskapssyn. Bland både pågående avhandlingsprojekt och senior forskning märks en riktning mot att både utvidga och konceptualisera förståelsen av material, metoder och tekniker. Det finns ett stort intresse för experimentella uttryck och ljudskapande, delvis i interaktivt samspel med andra konstriktningar. I Lindbladavdelningen finns en avancerad experimentell och laborativ forsknings- och utbildningsmiljö som möjliggör att frågor kan behandlas kring bland annat instrument- och materialforskning, akustik, musikteknik, ljudsyntes, datorstödd komposition och informationsteknologi.

    Forskningen vill också bredda och utveckla frågeställningar kring vår ljudande stadsmiljö, och utforska de sociala och politiska förgreningarna i det urbana ljudlandskapet och andra ljudmiljöer. Forskning om historiska orglar och andra klaverinstrument är ett annat profilerat område genom närheten till det tidigare forskningscentret Göteborg Organ Art Center (GOArt) och bakgrunden i historisk interpretationsforskning. En uppdelning kan annars fortfarande skönjas mellan ämnesområdena improvisation, komposition och interpretation/musikaliskt framförande, även om många projekt går på tvärs mot dessa kategorier eller utmanar, omförhandlar och problematiserar dem.

    Metoder

    Foto: Natalie GreppiMetodiken är praktikgrundad: forskningsmetoderna utgörs ofta av konstnärliga experiment eller iscensättningar, eller utnyttjar explorativa former genom musikskapande, kombinerat med metareflektioner. Metoder som knyter an till annan etablerad forskning inom teknologi, pedagogik, psykologi eller musikvetenskap är också vanliga såsom fallstudier, observationer, källstudier, kvantitativa metoder/mätningar, sammanställning av data samt olika former av skrivande. Vi ser metodutveckling som en dynamisk process, starkt kopplad till en utvidgad och fördjupad teoretisk förståelse av det konstnärliga forskningsfältet. I forskningsprojekten används ofta teoribildning med inspiration från filosofi, litteraturvetenskap, genusteori, kritisk teori eller pedagogik. På senare tid har teorier som exempelvis performativitetsteori och ny-materialism samt teorier om intersektionalitet fått ökat utrymme.

    Ökade kontakter med andra konstnärliga fält ger tillgång till utvidgade begreppsapparater och vidgad förståelse. Medan kontakten med musikdramatik alltid varit stark så finns nu även täta kontakter med tex performancekonst, fri konst och nya media. Den seniora forskningen utgörs ofta av tvärdisciplinära samarbeten med tex forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap, naturvetenskap och teknik samt medicin och hälsa. Den konstnärliga musikforskaren på Högskolan för scen och musik är utövande musiker/tonkonstnär, och använder sin praktik för att välja och formulera forskningsfrågor. Detta resulterar i ett kritiskt nytänkande och andra forskningsfrågor än inom annan musikrelaterad forskning.

    Vår ambition är att forskningen skall vara relevant för musiklivet i stort, för högre musikutbildning och för samhället i övrigt genom förnyelse inom musikaliskt skapande och fördjupade insikter om musik som samhällsföreteelse och uttryck. Med musikalisk gestaltning som forskningsmetod kan alternativa perspektiv och former synliggöras, och nya verktyg skapas för förståelse av vår samtid, våra relationer till andra människor och vår omvärld. Forskningen i musikalisk gestaltning kan artikulera konstens förmåga att kritisera såväl konstnärliga som andra vetenskapliga erfarenheter.

    Ur Vetenskapsrådets ämnesöversikt från 2014 kring den konstnärliga forskningen:
    Forskningen utförs genom konstnärligt arbete med stöd i undersökande metoder och teoribildning som också kan hämtas från andra forskningsområden. Syftet är ofta att belysa konstnärlig produktion och kunskapsprocesser: frågor kring konstens uttryck och villkor samt sinnliga, narrativa och performativa aspekter av konst. Forskningen innebär även kontextualisering av konstnärliga projekt, utveckling av forskningsmetoder och teori samt interaktioner med material, historia och samhälle. […]

    Konstnärlig forskning har således mycket hög och växande relevans för (1) konstnärliga verksamheter i samhället; (2) konstnärliga utbildningar; (3) näringsliv och samhälle i vidare bemärkelse; samt (4) för forskarsamhället, där konstnärlig forskning kan bidra till utveckling av tvärvetenskaplig tematik och metodik. Likaså har konstnärlig forskning särskild potential att fördjupa diskussioner om kvalitet, vidgade kunskapsbegrepp, publicerings- och kommunikationsformer.

    Redovisningsformer

    Foto: Natalie GreppiKonstnärlig forskning problematiserar de hittills använda formerna för resultatredovisning och presentation av forskning och experimenterar med och utvecklar nya sådana med fler modus än verbal text. Forskning i musikalisk gestaltning har alltid presenterats genom såväl text som musik, genom partitur och/eller klingande musik framförd på konserter och i stads- eller andra miljöer eller inspelad på CD-skiva. Dagens tekniska utveckling har möjliggjort kommunikation och spridning med multipla modaliteter, vilket skapar förutsättningar att förmedla fördjupad kunskap och insikter på nya, mer ändamålsenliga sätt. Ett exempel på en sådan ny presentationsform är audio-paperet, en utvidgning av det traditionella paper-presentationsformatet i form av en ljudproduktion. Ett audio-paper är en performativ presentation som kombinerar intellektuella argument, affektiv förståelse och sonisk estetik genom ett kreativt förhållningssätt till kommunikation.

    Utmaningar och satsningar

    Vår ambition är att upprätthålla och utveckla en stark och solid forskningsmiljö på Högskolan för scen och musik med såväl postdok-projekt, senior forskning och doktorandprojekt. Med en stabil miljö kan vi också bidra till att stärka karriärvägarna för unga forskare inom ämnet. Samverkan mellan seniora projekt och doktorandprojekt främjar ämnesdjup och hög ämnesspecifik kvalitet. En nyckelfaktor är en ökad andel forskning som arbetar tematisk över ämnesgränser och ökad interaktion med andra forskningsområden. Ämnesöverskridande problemställningar och forskningsmässiga hybridformer ger vidgade möjligheter till kunskapsproduktion. Kontakterna med andra forskningsområden samt forskarlag där olika kompetenser ingår utvecklar och breddar forskningsmetodiken och den metodologiska pluralismen. På så sätt kan vi vidga det musikaliska konstbegreppet, fortsätta att fördjupa ämnesspecifik forskning samt utveckla konstnärlig forskning som helhet.

    Samverkan

    Forskarna vid Högskolan för scen och musik arbetar aktivt inom Nationellt nätverk för Konstnärlig Forskning i Musik för att stärka forskningsfältet och bygga en diskurs där metoder och resultat kan formuleras på ett sätt som skapar en djupare förståelse för den konstnärliga forskningens möjligheter och funktioner. Högskolan för scen och musik har även ett nära samarbete med verksamheten inom det tidigare Göteborg Organ Art Center (GOArt) som bedriver interpretationsforskning med utgångspunkt i interaktionen mellan musikern och musiken genom instrumentet. Vi har även en nära relation till med Svenska Samfundet för musikforskning. Internationellt befinner sig Sverige tillsammans med Belgien, Holland och de andra skandinaviska länderna i framkant vad gäller forskning i musikalisk gestaltning.
    Forskningsämnet växer snabbt och en ökad mängd internationella samarbeten har därför hög prioritet.

    Edling, M. (2009). "Konstnärlig forskning och utveckling i Sverige 1977–2008. Några reflektioner över en historia som tycks upprepa sig." i Vetenskapsrådets årsbok 2009.

  • Forskningsinriktningarna mot musikpedagogik och estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap

    Foto: Natalie Greppi

    Dessa forskningsinriktningar orienterar sig runt undervisning och musikaliskt lärande i formella och informella lärandemiljöer.
    Forskningen inom estetiska uttrycksformer är didaktiskt orienterad och riktar sig mot lärande och undervisning i skola och lärarutbildning.
    Musikpedagogik är ett bredare ämne som omfattar all slags utbildning, undervisning, påverkan och uppfostran där musik ingår men även musikaliskt lärande och dess förutsättningar i informella sammanhang och där lärandet inte står i fokus.
    Både internationellt och nationellt pekar forskningen inom musikpedagogik och utbildningsvetenskap såväl mot frågor kopplade till centrala pedagogiska problemställningar som mot hur konstnärligt kunnande formeras inom den konstnärliga praktiken.

  • Utvidgad områdesbeskrivning och strategier för pedagogisk och utbildningsvetenskaplig forskning i musik, dans och teater

    Forskningsstrategi för musikpedagogik och estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap

    Eva Ingemarsson Dansproduktion ”Mellan Dag och Natt”. Foto: Anders JiråsVid Högskolan för scen och musik finns två forsknings- och forskarutbildningsämnen riktade mot lärande och undervisning inom det konstnärliga området. Ämnet musikpedagogik vilar, tillsammans med ämnet estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, på vetenskaplig grund. Historiskt växte musikpedagogik fram ur musikvetenskap och den gemensamma institutionen för dåvarande musikhögskolan och musikvetenskap i mitten på 1980-talet och inrättades som forskarutbildningsämne 2000. Ämnets framväxt kan spåras ur ett behov av kunskapsutveckling och forskningsanknytning av musikaliskt och musikpedagogiskt utövande

    Musikpedagogik som vetenskap studerar alla former av musikaliskt lärande, inkluderande de ramar, förutsättningar, traditioner och villkor som styr dessa situationer där musik utgör de olika läroprocessernas innehåll. Sålunda behandlas problem i sammanhang där musik ingår eller ingått i uppfostran, utbildning, undervisning och annan påverkan som utövas i en viss kulturell situation.

    Musikpedagogik som forskningsfält är tvärvetenskapligt till sin karaktär och använder teorier och metoder från exempelvis pedagogik, psykologi, sociologi, filosofi, antropologi, musikvetenskap samt konstnärlig forskning för att förstå och förklara musikpedagogiska fenomen. Den generella profilen inom forskarutbildningsämnet musikpedagogik kan närmast karaktäriseras som professionsforskning med inriktning mot musiklärares och musikers pedagogiska praktiker av olika slag. Doktorander och forskare i ämnet har som regel en musiklärarutbildning samt yrkeserfarenheter som både musiklärare och/eller utövande musiker på hög konstnärlig nivå. Denna ingång till forskarstudier i ämnet innebär att musikundervisning inom högre musikutbildning samt inom det professionella musiklivet är vanliga forskningsområden. Ett ytterligare område i forskningen är den ämnesdidaktiska inriktningen där relationen mellan musik och pedagogik/didaktik är en väsentlig utgångspunkt.

    Musikpedagogik ligger nära institutionens andra forsknings- och forskarutbildningsämne på vetenskaplig grund, estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, ett ämne som bildades 2005 och som finns vid två av fakultetens institutioner, Högskolan för scen och musik och HDK – Högskolan för design och konsthantverk. Ämnena avgränsas från varandra genom att, till skillnad mot musikpedagogik, är avhandlingsarbeten i ämnet estetiska uttrycksformer företrädelsevis inriktade mot didaktiska frågor knutna till förskolans/skolans eller lärarutbildningens estetiska verksamhet. Musikpedagogik är ett bredare ämne och omfattar all slags utbildning, undervisning, påverkan och uppfostran där musik ingår. Musikpedagogik betjänar i första hand högre konstnärlig utbildning, såsom musikerutbildning och musiklärarutbildning, men även lärande och undervisning utanför formella undervisningskontexter. Skillnaderna avseende forskning inom olika praktikfält mellan ämnena kompletteras av musikpedagogikens inriktning mot musikaliskt utövande till skillnad från uttrycksformernas mer didaktiskt orienterade forskning.

    Forskningsinriktningar

    Foto: Johan WingborgPedagogisk och utbildningsvetenskaplig forskning inom konstarterna vid Högskolan för scen och musik inriktas mot tre olika spår:

    Forskning med inriktning mot undervisning och lärande i musik, dans och teater i skola, kulturskola och i lärarutbildning

    Inom denna inriktning utvecklas kunskap i samband med konkret undervisning i skola, kulturskola och lärarutbildning, i en typ av praktiknära forskning. Flera studier med musik-, dans- och teaterdidaktiskt fokus har genomförts och genomförs vid Högskolan för scen och musik. Studier kring frågor om betyg och bedömning, praktiskt kunnande och begreppsbildningsprocesser inom konstarterna är några exempel. Förutom dessa mer didaktiska studier ryms inom denna inriktning även studier kring frågor om makt, demokrati, jämlikhet och sociala villkor för lärande i estetiska ämnen i skola och lärarutbildning. Forskningen inom denna inriktning syftar till att främja utveckling av forskningen knuten till lärarutbildning och skola. Flera av doktorandprojekten inom denna inriktning är också knutna till forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, Göteborgs universitets fakultetsgemensamma forskarskola.

    Forskning med inriktning mot högre konstnärlig kunskapsbildning
    Inriktningen mot högre konstnärlig kunskapsbildning är också pedagogiskt orienterad, eftersom studierna inom detta område fokuserar på lärande, undervisning och utbildning. Fokus ligger här i hög grad på praktisk kunskapsbildning och de specifika frågeställningarna i samband med lärandeprocesser vid musikaliskt utövande. Studier inom denna inriktning återfinns i ämnet musikpedagogik och här är undervisning i musik som konstnärligt fenomen den pedagogiskt intressanta aspekten, men även studier kring genus, bedömning, normer och kunskapssyn inom högre musikutbildning.

    Forskning med inriktning mot undervisningsfrågor i ett bredare samhällsperspektiv
    Pedagogisk och utbildningsvetenskaplig forskning inom konstarterna handlar inte bara om lärande i institutionella sammanhang. En stor del av det konstnärliga lärandet idag sker utanför undervisningsinstitutionerna och detta får konsekvenser för de båda forskningsämnena vid Högskolan för scen och musik. Tvärvetenskapliga forskningsprojekt där disciplinövergripande forskningsfrågor ställs, liksom samarbete mellan olika typer av lärandemiljöer och institutioner, pekar mot denna tredje inriktning som är under utveckling.

Sidansvarig: Tobias Egle|Sidan uppdaterades: 2019-03-12
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?