Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Dans på skolschemat påverkar elevers könsidentitet

Nyhet: 2016-10-20

Märtha Pastorek Gripson har undersökt hur elevers syn på genus formas i och av de rörelser och värderingar de möter under danslektioner i samspelet med andra elever, lärare och skolmiljö.

Avhandlingen baseras på två delstudier i årskurs 3−5 på grundskolan. Totalt studerades 37 danslektioner i fyra klasser på tre skolor. Studierna visar att de deltagande danslärarna erbjuder ett brett och varierat dansmaterial, där fokus ligger på dansens inneboende värde. De ger plats åt dans som konstform, och låter det vara ett fullvärdigt ämne i skolans undervisning.

− Samtidigt är lärarna påverkade av skolmiljön och de tenderade att återskapa flickor och pojkar som två separat grupper. Att få bukt med det får ses som en utmaning för skolans arbete med jämställdhet och likabehandling, säger Märtha Pastorek Gripson.

En av hennes slutsatser är att många pojkar har en begränsad repertoar av dansrörelser vilket innebär att de inte kan uttrycka sig lika nyanserat som många av flickorna. Istället ägnas mycket energi åt att markera en distans både till dansen i sig och mot femininitet, genom att symboliskt gestalta sport, våld och populärkulturella genrer. Många flickor präglas å andra sidan av dansverksamhet de deltar i på fritiden, där de har erövrat tekniska färdigheter i dans men också en vana att försöka framstå som ”tjejiga” inför åskådare.

− Det betyder att många flickor kan utveckla nyanserat dansmaterial men att de samtidigt behöver erbjudas möjligheter att vidga sin förståelse av hur flickor är och bör vara. På samma vis behöver pojkar ges möjlighet att gå bortom det ”typiskt pojkiga” och mer omsorgsfullt bekanta sig med en bred rörelserepertoar.

Tidigare forskning har pekat på att pojkar generellt tar mycket plats när de rör sig i rummet medan flickor tenderar att vara mer begränsade. Märtha Pastorek Gripsons studie visar ett delvis annat mönster.

Flera flickor gör sig synliga i rummet genom det sätt de använder kroppen och skapar förlängda linjer. På så vis kan de, utan att förflytta sig, ta plats i rummet. Detta blir möjligt i samspelet mellan åskådare, dansteknik och fantasi. Flera pojkar visar också en tendens till intimitet och varsamhet i sitt sätt att röra sig, vilket kan förstås som att det ifrågasätter normer om typiskt manligt beteende. Men samtidigt ägnar sig de flesta pojkar mer åt rörelser som har en maskulin anstrykning snarare än en feminin.

− Resultatet visar bland annat hur valet av dansgenre har stor betydelse för vilka normer som förs vidare till elevers kroppsliga iscensättning av ”sig själva”. Detta betyder att en skola som värnar barns yttrandefrihet bör inkludera dans som konstnärligt uttrycksmedel, och noga överväga vilka estetiska preferenser skolan ger plats åt och vilka man tränger undan, säger Märtha Pastorek Gripson.

Mer information:

Märtha Pastorek Gripson, telefon: 0709-107607, e-post: martha.pastorek.gripson@hsm.gu.se

Avhandlingens titel:

Positioner i dans – Om genus, handlingsutrymme och dansrörelser i grundskolans praktik

Tid och plats för disputation:

Torsdagen den 27 oktober 2016 kl. 13:00, Artisten, Fågelsången 1
Lindgrensalen, A302

Fakultetsopponent: Tone Pernille Östern, Professor in Arts Education with Focus on Dance, Norwegian University of Science and Technology

Avhandlingen finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/48412

AV:

Sidansvarig: Tobias Egle|Sidan uppdaterades: 2016-12-23
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?