Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kontaktformulär








 


OBS! Vill du ha svar, ange e-post eller telefonnummer!




Edward och Julia - studenter på kyrkomusikutbildningen

Mitt i rusningen en vanlig dag på Högskolan för scen och musiks (HSM) härliga hus, Artisten, möts vi i lugnet för ett samtal. Vi, det är Edward Eklöf, Julia Karlsson och Carin Åkesson.

Både Edward och Julia är studenter på kyrkomusikerutbildningen på HSM i Göteborg, och jag, Carin, är programansvarig på utbildningen. Vi ska ha ett samtal om det fortfarande rätt nya program som heter Konstnärligt kandidatprogram i musik – inriktning kyrkomusik 180 hp.

Julia och Edwards bakgrund skiljer sig från varandra; Julia sökte till HSM direkt efter gymnasiet medan Edward har ett långt arbetsliv bakom sig med både kantorsutbildning och körmagisterexamen i bagaget. Han pendlar varje vecka från jobb- och familjeliv i Jönköping. Nu sitter de båda på mitt arbetsrum, och vi ska alltså prata om erfarenheter av utbildningen om drömmar och visioner inför framtiden.

Min första fråga lyder: Hur kom det sig att du sökte just till Göteborg?

Edward Eklöf (EE): Jag gillar Göteborg, har bott här tidigare då jag gått både körmagister och delar av lärarprogrammet. Jag visste också att det var något nytt på gång med utbildningen. Jag tycker det är väldigt roligt att vara med i skedet av något nytt, att vara med i processen – det rustar oss för yrkeslivet. Det känns som Göteborg är bra på det, och har bra folk på skolan som vågar just förändring och förnyelse.

Julia Karlsson (JK): För mig var Göteborg lockande och tilltalande som stad. Men jag valde Göteborg också för antagningsprovets skull eftersom jag inte hade möjlighet under mitt sista gymnasieår att förbereda hela provet som gick på nationell nivå i Piteå. Sen visste jag också att utbildningen var bred, och det passar mig bra.

Har det blivit som ni trodde och hoppades?

JK: Ja, jag är nöjd med allt jag får med mig! Vi är så olika i klassen och med olika inriktning, men det känns som om lärarna är lyhörda för det och låter oss utvecklas

EE: För mig passar utbildningen perfekt. Det är väl kopplat till mitt yrkesliv. Allt passar ju förstås inte alla, men grunden är bra. Jag använder mig av det jag lär mig varje vecka när jag jobbar i Jönköping.

Vad är det mest positiva med utbildningen?

EE: Det är mycket som är positivt! Bl a att lärarkåren är lösningsorienterad och att vi har bra sammanhållning i klassen. Sen gillar jag huset, att det nästan alltid finns rum att öva i, och att vi finns i samma lokaler som skådespelar- och lärarstudenter. Det skulle förstås vara roligt att göra mer tillsammans med dem.

JK: Jag tycker om studiemiljön, och då menar jag lärarna och studenterna, att man trivs och att stämningen är god i korridorer och klassrum. Så vill jag också lyfta läget på skolan. Vi finns ju i mitten av allt; konserthus, kyrkor och city – och Liseberg! Fast det där med gemensamma projekt med andra utbildningar har vi ju en del, kammarmusik t ex. Där spelar vi med andra och bygger upp ett kontaktnät för framtiden.

Tycker du att du utvecklas i rätt riktning, att du har möjlighet att påverka din studiesituation?

EE: Den största delen är påverkbar, och det går att föra en dialog med lärarna, som är jättebra. Men ibland finns det förstås ett motstånd, men det kan också vara bra.

JK: Det är bra att man får nosa på så många grejer, en massa verksamheter som inte finns i alla kyrkor, men som kan finnas, t ex babyrytmik och språkcafé. Men det är också tufft, för mycket ska in i utbildningen. Men har man en svacka så har jag ändå efter lektionen gått ut inspirerad.

EE: Ja, jag har haft en bild av att lärarna skulle vara lite domderande, men så är det inte alls. De lyfter upp och inspirerar och förstår om man inte alltid hunnit. Så är det med samtliga lärare.

JK: Ja, vi är ju inga maskiner, och det förstår lärarna.

Utbildningen är ju rätt mycket omgjord, för att mer passa verkligheten som kyrkomusiker. Det har ju bl a inneburit att en del ämnen fått minskade resurser till förmån för andra nya, mer yrkesinriktade ämnen. Har ni känt att det finns en risk att utbildningen blir för ”snuttifierad”?

JK: Jag hade ju inte så mycket erfarenhet av kyrkomusik innan, därför har de varit värdefullt för mig att få nosa på många olika saker, så länge jag inte behöver kunna allting. Men jag förstår att jag har hela livet på mig att lära mig det. Bredden är viktig! Det berikas jag av!

EE: Det där är en viktig sak, förr var det så att man visste var utbildningen skulle innehålla, men nu vet vi att allt förändras så fort, så man måste ha en arsenal med verktyg, men också referenser, och kunskap om var jag kan hitta information. T ex detta med flyktingkörer som kyrkorna nu tar tag i. Jag ska t ex starta en asylkör nästa vecka.

Vi tittar lite framåt, hur ser ni på framtiden som kyrkomusiker?

EE: Jag suktar nog inte efter en drömtjänst, jag vill fortsätta jobba med mitt mål, dvs barnkörer – ta in barnkören i det kulturella finrummet. Det började jag med för 18 år sen, och vill verkligen fortsätta med, och då behöver jag alla bitar; orgel, piano och körpedagogik för att skapa en bra helhet och för att kunna jobba med både rockmusiker, klassiska musiker och sinfoniettor. Jag utgår från barnkörer för att det är mitt verktyg.
Istället för att tänka drömtjänst, tror jag kyrkomusikerna har en mycket större roll som handlar om hela samhället. Om vi låser in oss i kyrkan kommer vi att sjunka med skeppet.

JK: Nu är jag på väg ut i arbetslivet. Det är svårt att säga nåt om en drömtjänst. Jag vill kastas ut och få använda allt jag fått med mig och fördjupa mig mer. Jag vill se vad det är jag brinner mest för, och vad jag kan skapa ihop med andra människor och kanske förändra människor med musik. Där är kyrkan en bra plattform att få jobba med musik i en bred genre. Nu är jag en sån person som gillar olika genrer, och det kan man som kyrkomusiker.

EE: Ja, jag håller med. Det är det bästa musikerjobb man kan ha.

JK: Ja, och det är också ett tryggt musikerjobb, att få vara musiker och anställd.

Känner ni er rustade, har ni fått verktygen?

EE: Jag har fått väldigt mycket redan, men det är jag själv som står för begränsningen. Man vill ju så mycket, öva orgel sex timmar om dagen. Men jag är ju inte här för att få ett papper, jag vill ha utbildningen.

JK. Man blir ju aldrig färdig, men nu har jag en grund och har lärt mig – learning by doing. Nu vill jag jobba lite, och sen se om det blir någon körmagister eller orgelmaster för mig så småningom. Men nu vill jag testa allt.

Nu har ni berättat om så mycket bra saker med Ky-utbildningen på HSM, men visst finns det förbättningspotensial också?

EE: Jag skulle önska en större integration med yrkeslivet. Ex att låta en vanlig kyrkokör vara med på körlektionerna, för det är ju så det är i verkliga livet. Är det möjligt? Man är ju inspirerad av utbildningsmiljön när man är färdig, och sen när man kommer ut och ska jobba så slår verkligheten emot mig. Vilket språk ska jag t ex använda? Här på skolan pratar vi ju ett annat språk på kören än vad en vanlig kör förstår.

JK: Precis, lite mer verklighetsförankring skulle jag också önska. Dels hur man pratar med en vanlig kör men kanske också mer administrativa kunskaper som vi kommer att behöva. Att betala ut lön t ex. Är det något vi skulle kunna lära oss mer om här?

EE: Ja, mycket administration blir det. Vi kanske skulle behöva lite mer strategi-tänk i utbildningen.

Så till slut, tack för att jag fick intervjua er, det var värdefullt. Om jag nu ber er rekommendera utbildningen, vad säger ni då?

EE och JK (samtidigt): Ja, absolut!

EE: Jag tycker att Ky-utbildningen är på rätt väg. Det måste vara svårt att skapa en utbildning som passar alla, för breddar man den för mycket kan man få kritik att det blir för flummigt eller för låg nivå i vissa ämnen. Men man måste se sig själv som en egen individ som får vara i en miljö som är gynnsam för utvecklingen. Det kan ju aldrig vara skolans uppgift att utveckla studenter, det måste vara studenterna själva som vill utvecklas. I Göteborg är man bra på att skapa möjligheter för det! 

Sidansvarig: Tobias Egle|Sidan uppdaterades: 2016-11-28
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?